EmmaMarvin

Du skulle snart fylla 27, i 6 år snart har jag levt med smärtan och ångesten över att dú lämnat denna planet. sättet du gjorde det på är nog det som gör mig mest ont.
Jag såg på ett greys anatomy avsnitt idag tror det var sesong 7 avsnitt 18 (musik avsnitt).
det var så mycket som rörde sig i huvudet på mig efter det.
Nu säger jag inte att det ärsåhär, men detta är mina uppfattningar & mina tankar och passar det inte? fine sluta då att läsa här.

När min bror var 21 år gick han bort i en tragisk olycka som i princip skafat mig för livet.
Jag börjar undra att dem som är unga & min bror var (inte för att skryta) en jävligt bra kille som älskade allt och alla. För att vara lite kul nu så även mig =P
Men skämt & sido, han ställde alltid upp oavsett vad det gällde.
Han kunde träffa vår grannepå bussen hon är väl ca 70 bast & han dissade sina polare för att sitta med henne på bussen, jag menar hur många gör det. jag ser upp till min bror, mer än jag vågar erkänna.
Men iaf det finns så många andra som överlever sig själva som kanske inte "förtjänar" det, missförstå mig rätt nu. Men en massmördare som kanske hamnar i en olycka överlever en grabb med änglavingar som hamnar i en exakt likadan olycka. Grabben dör, massmördaren överlever.
då kom tanken på att massmördaren kanske fick överleva vör att kunna på något sätt gottgöra det dåliga han gjort i livet medans grabben då dog för att han hade redan ådstakommit det som hans mening med livet var. Kan det vara så att vi dör oavsett vi vill eller inte när vår mening är slutförd?

Idag är en sådan djup dag då mycket tankar flyger igenom min hjärna. Tur att helgen spenderas med älskling uppe i kralstad där jag får lov att tycka, tänka och må precis som jaag gör.
Nu ska vi spela Xbox och äta godis.

Älskar Bertil & min älskade Lukas. Utan er är jag inget.