Saknaden efter en ängel.
Jag kollar just nu på Glee och låten Imagine av John Lennon började spelas.
Tårarna började rinna på mig och allt jag kunde tänka på att det har gått 7 år om 1 vecka.
Kan ni fatta det? 7 ÅR!!
Jag kan fortfarande dra hela historien som om det var igår.
Den värsta dagen i mitt liv.
Det började som en helt vanlig dag.
Jag gick till skolan och 2:a ring var fortfarande ganska så nytt.
Jag minns att på repet fick vi låten If I Ain't got you.
Då var klockan runt nio & det var då det ände, men det visste jag ju inte då.
Men i alla fall detta var en fredag så jag slutade runt lunch så efter skolan gick jag & O till banken där vi skulle möta upp mamma.
när vi var hemma hos oss var klockan runt 13:00.
Då får mamma ett samtal från pappa, han undrade om hoin hade pratat med Daniel, Daniel är mion bror.
han är fyra år äldre än mig.
Men mamma hade inte pratat med honom, hon undrade vad som stod på.
pappa sa det att det hade hänt en olycka på den byggplatsen min bror jobbade på vid denna tiden, och att han skulle ring när han hört mer.
Men mamma blev ju givetvis orolig & satte sig i bilen direkt och körde dit.
Jag stannade hemma, för jag trodde ju verkligen inte att det var ngt allvarligt.
Men efter någon timme så gick jag in på text tv för att läsa & där stod det att det var 2 st som var skadade & 2 st som hade dött.
Jag ringde till mamma och frågade om dem visste något, men hon visste absolut ingenting.
Vi lade på & det gick väl 30 minuter till, sedan ringde jag igen & frågade samma sak igen, men denna gången brände tårarna bakom ögonlocken.
men mamma visste fortfarande ingenting, men denna gången frågade hon om jag ville bli hämtad:
Det ville jag ju absolut, det gick kanske 5 min efter att vi hade lagt på innan mamma ringde igen & sa att en polis kom & hämtade mig & O eftersom dem inte ville att mamma eller pappa skulle lämna platsen om i fall att dem skulle få veta något.
Det tog 30 min innan polisen kom & vi åkte till olycksplatsen.
När jag kom dit så hade den ena avllidnes anhöriga fått sitt besked och det var kaos.
Det tog någon timme, jag vet inte exakt hur många, men till sist så kom en polis emot oss.
han tog av sig sin mössa när han gick med sorgsen blick emot oss.
Och jag fattade direkt, jag föll, jag minns att när jag öppnade ögonen igen så var jag på marken.
Min bror är död, han finns inte mer.
Efter besked gick jag in i en bubbla, jag kommer inte ihåg mycket mer än att jag ringde min bästaste bästa vän Nina, jag sa bara: Daniel är död.
jag varken grät ller något, jag var i sådan chock.
Vi åkte hem efter ett tag & vi var så chockade.
jag satte mig vid Daniels dator & gick in på hans msn & Lunarstorm (man hängde på det innan Facebook blev poppis).
jag berättade för hans vänner om vad som hänt, & efter ett tag så ringde det på dörren.
dena ena efter den andra dök upp vid dörren & grät & var suer ledssna.
Vi hade folk här hela dagarna, var fag i flera veckor.
Men på kvällen kom Daniels bästa killkompis hit med daniels dejt ;)
Dem ville ta med oss till olycksplatsen där dem hade gjort en super fin minnesplats.
Daniel blev 21 år ung innan han krossades under ett betongtak på 40 ton.
När vi fick se honom på söndagen tror jag det var så han så lugn & fridfull ut.
Jag rörde honom aldrig men jag såg honom jag fick det bekräftat.
Att MIN bror, mitt kött och blod är död.
Jag kommer ALDRIG mer få se honom.
Denna saknad som hänger kvar även efter dessa 7 åren, det är obeskrivligt hur ont det gör fortfarande.
Så mycket som inte blev sagt eller gjort, men jag lever på minnen, jag lever på dem stunderna vi fick tillsamans.
Tårarna började rinna på mig och allt jag kunde tänka på att det har gått 7 år om 1 vecka.
Kan ni fatta det? 7 ÅR!!
Jag kan fortfarande dra hela historien som om det var igår.
Den värsta dagen i mitt liv.
Det började som en helt vanlig dag.
Jag gick till skolan och 2:a ring var fortfarande ganska så nytt.
Jag minns att på repet fick vi låten If I Ain't got you.
Då var klockan runt nio & det var då det ände, men det visste jag ju inte då.
Men i alla fall detta var en fredag så jag slutade runt lunch så efter skolan gick jag & O till banken där vi skulle möta upp mamma.
när vi var hemma hos oss var klockan runt 13:00.
Då får mamma ett samtal från pappa, han undrade om hoin hade pratat med Daniel, Daniel är mion bror.
han är fyra år äldre än mig.
Men mamma hade inte pratat med honom, hon undrade vad som stod på.
pappa sa det att det hade hänt en olycka på den byggplatsen min bror jobbade på vid denna tiden, och att han skulle ring när han hört mer.
Men mamma blev ju givetvis orolig & satte sig i bilen direkt och körde dit.
Jag stannade hemma, för jag trodde ju verkligen inte att det var ngt allvarligt.
Men efter någon timme så gick jag in på text tv för att läsa & där stod det att det var 2 st som var skadade & 2 st som hade dött.
Jag ringde till mamma och frågade om dem visste något, men hon visste absolut ingenting.
Vi lade på & det gick väl 30 minuter till, sedan ringde jag igen & frågade samma sak igen, men denna gången brände tårarna bakom ögonlocken.
men mamma visste fortfarande ingenting, men denna gången frågade hon om jag ville bli hämtad:
Det ville jag ju absolut, det gick kanske 5 min efter att vi hade lagt på innan mamma ringde igen & sa att en polis kom & hämtade mig & O eftersom dem inte ville att mamma eller pappa skulle lämna platsen om i fall att dem skulle få veta något.
Det tog 30 min innan polisen kom & vi åkte till olycksplatsen.
När jag kom dit så hade den ena avllidnes anhöriga fått sitt besked och det var kaos.
Det tog någon timme, jag vet inte exakt hur många, men till sist så kom en polis emot oss.
han tog av sig sin mössa när han gick med sorgsen blick emot oss.
Och jag fattade direkt, jag föll, jag minns att när jag öppnade ögonen igen så var jag på marken.
Min bror är död, han finns inte mer.
Efter besked gick jag in i en bubbla, jag kommer inte ihåg mycket mer än att jag ringde min bästaste bästa vän Nina, jag sa bara: Daniel är död.
jag varken grät ller något, jag var i sådan chock.
Vi åkte hem efter ett tag & vi var så chockade.
jag satte mig vid Daniels dator & gick in på hans msn & Lunarstorm (man hängde på det innan Facebook blev poppis).
jag berättade för hans vänner om vad som hänt, & efter ett tag så ringde det på dörren.
dena ena efter den andra dök upp vid dörren & grät & var suer ledssna.
Vi hade folk här hela dagarna, var fag i flera veckor.
Men på kvällen kom Daniels bästa killkompis hit med daniels dejt ;)
Dem ville ta med oss till olycksplatsen där dem hade gjort en super fin minnesplats.
Daniel blev 21 år ung innan han krossades under ett betongtak på 40 ton.
När vi fick se honom på söndagen tror jag det var så han så lugn & fridfull ut.
Jag rörde honom aldrig men jag såg honom jag fick det bekräftat.
Att MIN bror, mitt kött och blod är död.
Jag kommer ALDRIG mer få se honom.
Denna saknad som hänger kvar även efter dessa 7 åren, det är obeskrivligt hur ont det gör fortfarande.
Så mycket som inte blev sagt eller gjort, men jag lever på minnen, jag lever på dem stunderna vi fick tillsamans.
Älskade Dalen, vad jag älskar & saknar dig <3
Här kommer lite bilder från minnesplatsen.
Här kommer lite bilder från minnesplatsen.
Nu kommer lite bilder på Daniel, den finnaste brodern man kan ha.
Här kommer 3 bilder på mig & min bror när vi var små <3
Nej nu ska jag äta frulle & sedan göra klart lite saker.
Älskade bror idag fyller du hela mitt hjärta <3
jag saknar dig till oendligheten och tillbaka <3
XoXo
Kommentarer
Trackback
