Att våga erkänna sina rädslor.
Ja just nu går det frammåt med allt ska ni veta =))
Det är fakiskt himla kul.
Det går bra på jobb, det går bra med ridningen.
Idag tog jag ett jätte kliv med Lukas (i alla fall för min del).
Jag vet inte om jag berättat detta, men jag har alltid varit resarverad i hoppningen, jag tycker det är kul.
Men om ingen pushar mig så fegar jag lätt ut.
Och jag hade börjat bygga upp mitt mod efter alla år på ridskola, det högsta jag hoppat är i och för sig 1 meter, men för mig är det brutalt modigt.
När jag fick Lukas var han i ganska dåig balans, så vi tillsamman var i dålig balansa & Det erkänne rjag utan att blinka.
Det är fakiskt himla kul.
Det går bra på jobb, det går bra med ridningen.
Idag tog jag ett jätte kliv med Lukas (i alla fall för min del).
Jag vet inte om jag berättat detta, men jag har alltid varit resarverad i hoppningen, jag tycker det är kul.
Men om ingen pushar mig så fegar jag lätt ut.
Och jag hade börjat bygga upp mitt mod efter alla år på ridskola, det högsta jag hoppat är i och för sig 1 meter, men för mig är det brutalt modigt.
När jag fick Lukas var han i ganska dåig balans, så vi tillsamman var i dålig balansa & Det erkänne rjag utan att blinka.
Jag tyckte det var kul att hoppa på mina & hans villkor.
Så vi tog oss över små hinder och det högsta vi allt som allt tagit oss över har varit runt 50 cm.
Så vi tog oss över små hinder och det högsta vi allt som allt tagit oss över har varit runt 50 cm.
Förra sommaren hände något som tog mig tillbaka på ruta noll igen efter att fått upp ett hyffsat mod i hoppningen.
Vi skulle hoppa ett enkelt kryss & språnget blev väldigt fel så landningen blev kattastrof.
Som ni ser så är jag inte alls med & allt var i sådan fruktansvärd obalans.
I landningen bara en sekund efter detta så tappar jag ballansen totalt & trillar i backen, men på vägen av så fastnar jag med foten i stigbygeln & kickar loss foten.
jag sket i det & satte upp igen, det var inte fören jag red lätt mot hindret igen som jag kände det.
En smärta jag adrig någonsin varit med om, jag tog mig av hästen igen & hamnade på knä.
Det gjorde så ont att det tog mig 20-30 min innan jag var uppe på benen igen.
Det tog lika lång tid att ta mig till bilen ( dem jag red med tog hand om min häst).
Bertil ( min fästman) var med så han körde mig till akuten.
När vi kom dit fick dem lyfta mig ur bilen och jag fick inte under nåra omständigheter resa mig då dem misstänkte Bäcken eller höft fraktur MED RISK FÖR FÖRLAMNING!!!
Jag låg blick stilla till vi fått beskedet från bilderna, det vara bara musklen i låret som lossnat uppe i ljumsken, eller ja den hade inte gått av helt, men den var ordentligt trasig.
Så det var bara att vila & bli frisk.
Jag satt i rullstol en helg & gik med kryckor i 3 vekor.
hela min ridsommar förstördes.
När jag kunde släppa kryckorna blev jag överlycklig när jag fick gå promenader med Lukas igen <3
älskade hästen undrade nog vad som var fel.
Jag har sedan den olyckan i princp varit livrädd för att hoppa.
Men nu i höstas började jag för att undvika en sådan här olycka till att bygga upp Lukas & min ballans från grunden igen.
vi har jobbat mycket bommar, mycket trav över bommar.
OCh idag tog jag ett kliv & gjorde något jag aldrig gjort med Lukas innan.
Jag gallopperade över upphöjda bommar med honom.
Dock hoppar han som om det vore 50 cm höga när dem är 20cm.
Men fattar ni vilket kliv det är för mig.
han var super duktig & all vår träning har gett resultat för det kändes ballanserat och bra.
Detta ska jag fortsätta med till jag känner mig trygg att höja igen.
Nu är vi på gång.
nästa gång ska jag be Bertil filma så ni får se min milstolpe jag nådde idag med ren beslutsamhet.
Jag säger med detta inlägget; Det är ALDRIG fel att erkänna sina rädslor, att kunna erkänna sina rädslor är en del av bearbetelsen för att komma över dem, eller i alla fall att kunna acceptera dem & kunna göra dem mildare.
Våga be om hjälp, våga tro på dig själv <3
I landningen bara en sekund efter detta så tappar jag ballansen totalt & trillar i backen, men på vägen av så fastnar jag med foten i stigbygeln & kickar loss foten.
jag sket i det & satte upp igen, det var inte fören jag red lätt mot hindret igen som jag kände det.
En smärta jag adrig någonsin varit med om, jag tog mig av hästen igen & hamnade på knä.
Det gjorde så ont att det tog mig 20-30 min innan jag var uppe på benen igen.
Det tog lika lång tid att ta mig till bilen ( dem jag red med tog hand om min häst).
Bertil ( min fästman) var med så han körde mig till akuten.
När vi kom dit fick dem lyfta mig ur bilen och jag fick inte under nåra omständigheter resa mig då dem misstänkte Bäcken eller höft fraktur MED RISK FÖR FÖRLAMNING!!!
Jag låg blick stilla till vi fått beskedet från bilderna, det vara bara musklen i låret som lossnat uppe i ljumsken, eller ja den hade inte gått av helt, men den var ordentligt trasig.
Så det var bara att vila & bli frisk.
Jag satt i rullstol en helg & gik med kryckor i 3 vekor.
hela min ridsommar förstördes.
När jag kunde släppa kryckorna blev jag överlycklig när jag fick gå promenader med Lukas igen <3
älskade hästen undrade nog vad som var fel.
Jag har sedan den olyckan i princp varit livrädd för att hoppa.
Men nu i höstas började jag för att undvika en sådan här olycka till att bygga upp Lukas & min ballans från grunden igen.
vi har jobbat mycket bommar, mycket trav över bommar.
OCh idag tog jag ett kliv & gjorde något jag aldrig gjort med Lukas innan.
Jag gallopperade över upphöjda bommar med honom.
Dock hoppar han som om det vore 50 cm höga när dem är 20cm.
Men fattar ni vilket kliv det är för mig.
han var super duktig & all vår träning har gett resultat för det kändes ballanserat och bra.
Detta ska jag fortsätta med till jag känner mig trygg att höja igen.
Nu är vi på gång.
nästa gång ska jag be Bertil filma så ni får se min milstolpe jag nådde idag med ren beslutsamhet.
Jag säger med detta inlägget; Det är ALDRIG fel att erkänna sina rädslor, att kunna erkänna sina rädslor är en del av bearbetelsen för att komma över dem, eller i alla fall att kunna acceptera dem & kunna göra dem mildare.
Våga be om hjälp, våga tro på dig själv <3
XoXo
Kommentarer
Trackback
