EmmaMarvin

Satte mig på balkongen och tände en cigg. Jag började fundera på vem och vad jag är för andra. Jag kände tårarna komma och jag vet inte varför. 

 

All stress från dem senaste veckorna börjar komma ikapp mig och jag känner att jag drar mig längre och längre in mitt skal. Jag måste bryta mig ur svackan medan jag fortfarande har ork kvar i kroppen.

 

Känner mig hemsk. Förra veckan var det 10 år sedan min bror försvann från denna jord och jag har fortfarande inte varit på graven. 

Dags att ta mig dit. Dags att ventilera. Dags att få gråta ut. Dags att sakna. 

Alla saknar vi på så olika sätt jag saknar genom att minnas och att leva även för den jag saknar. 

Men jag måste hitta min gnista igen, gnistan jag känner att jag glömt genom senaste året. 

Gnistan som gör mig till den jag är. 

Kanske även det som kallas personlighet!?

 

Även om en stress försvinner så vaknar nästa till liv inom mig. Den stressen är jag väl bekant med och jag har tackat den förr och fixat det med bravur. Även så ska jag göra denna gången. Men först ska jag vila, vila min hjärna och vila min kropp. Jag ska även vila min själ och låta den komma tillbaka till mig .just nu känns det som den flyger runt och leker tafatt med mig. En lek jag lekt många gånger och blivit väldigt duktig på att vinna om jag får säga det själv. 

 

Denna kvinna ska nu ta sista blosset och knata in till sängen och känna mig älskad av den som står ut med mig var dag och fortfarande älskar mig för den jag är. Och som jag älskar. 

 

XoXo 

EmmaMarvin